den hungriga mamman och den hungriga grabben, båda lika irriterade, skulle gå och handla något snabbt att käka. Men först sket bebisen och sen sket grabben. Mamman blev genomsvett av alla blöjbyten, grabben blev frustrerad av att det tog sån tid. Så frustrerad att han vägrade ta på sig sina skor. Den svettiga mamman fick till slut på skor på både grabben och sig själv och skulle just gå när hon kom på att mannes sits till vagnen saknades. Vart la vi den nu igen? Hon tog den stretiga bebisen under armen, sa till grabben att vänta i hallen och så började hon leta. Hon letade och hon letade, blev hungrigare och hungrigare, svettigare o svettigare och tjurigare o tjurigare. Efter många om o men hittade hon delen och sprang ut i hallen, redo att gå! Då hade den frustrerade grabben klätt av sig sina skor. Och sin tröja. Och sina byxor! Mamman suckade och började klä på pojken igen. Svettig, hungrig och trött skulle hon just gå med den nu jättearga pojken. Då kräktes bebisen på mammans tröja. Jättemycket. Mamman suckade igen. Och torkade. NU, med nyspydd bebis i famnen, sittdelen i handen, den påklädda arga grabben i släptåg, skulle de verkligen gå. Nej, just fan. Ska man handla så behöver man plånboken. Och vart fan är den nu då?
Vänta här i hallen sa mamman till pojken och tog bebisen under armen och började leta. Svetten rann. Ingenstans hittade hon plånboken. När hon kom tillbaks till pojken så hade han återigen klätt av sig. Denna gång suckade inte mamman utan tog själv av sig skorna, la ifrån sig sitsen och satte bebisen i babygungan. Därefter gick hon ut i köket och kliade sig i huvudet. I skafferiet hittade hon en påse raggmunksmix. Usch tänkte hon, men vad ska jag göra?
Efter en snabb koll i kylskåpet så konstaterade hon att det fanns lingonsylt och då började hon vispa smet och diska stekpannan. Nu var mamman jättehungrig. Bebisen skrek, grabben ville inte gå ner från bordet och mamman svettades.
Efter en stund var det färdigt. Mamman satte pojken på sin plats och dukade fram. Sen tog hon fram sylten. Det var inte lingonsylt, det var hallonsylt! Hallonsylt till raggmunkar. Usch tänkte mamman, men vad ska jag göra? När både pojken och mamman fått maten på tallriken så blev bebisen hemskt arg. Så mamman fick kasta i sig sin mat. Pojken däremot skulle absolut inte äta.

Det är fantastiskt

Idag är jojis tjurig. Massa gnäll o krånglande. Undrar om det är tänder på gång? Stackars mammas lilla ??.
Viktor jobbar förmiddag och de stora döttrarna, alice o nea, har åkt till sin pappa. Så tomt det blir ?
Manne springer runt utan blöja, pott-träning pågår.
Är så tråkigt. Gäller att hålla manne helt infektionsfri nu om det eventuellt skulle dyka upp en operationstid i veckan. Och med mitt knä går det inte att hitta på så mycket ändå. Mulet ute o regnet hänger i luften. Idag är ingen bra dag

haha! För några veckor sedan klämde jag mitt finger i bildörren.. Eller vänta, min man klämde mitt finger i bildörren! Det blev blånagel på en gång och gjorde riktigt ASONT. Sen lossade den från nagelbädden, men bara halva nageln. Den nedre delen. Så småningom har den vuxit upp så den friska halvan blivit mindre och mindre samtidigt som en ny nagel vuxit ut ett par millimeter. Den gamla nageln har suttit fast på en cirka tre millimeter bred frisk nagelremsa och jag har fastnat i allt möjligt. Håret, byxfickan, matkassar, örngott - you name it. Alltså så att nageln fläkts åt fel håll och satan va ont det har gjort varje gång. Idag tröttnade jag. Viktor har tjatat om att få slita bort nageln så jag sluppit fastna, men jag har inte vågat. Men idag skulle den väck. Jag tog en mattkniv och stack in under nageln och skar loss nageln från nagelbädden, millimeter för millimeter, tills nageln hängde på en liten hudremsa bara. Då fick viktor slita av den med en tång. Aj som fan. Men nu är den borta! Nu behöver jag inte fastna och ofrivilligt fläka nageln åt fel håll och jag kunde få bort allt äckligt torkat blod. Känns helskumt att använda fingret nu haha.

Idag har vi vart hos svärmor/viktors mamma/mannes o jojis farmor, K, och ätit middag. Köttfärslimpa med sås och potatis. Det är nog fan min favoriträtt, SÅ gott. Det var första gången hon lagar en riktig middag sen k-e gick bort för snart en månad sedan..

Nu är det sovdags. Om jag får för jojis. Hon har vaknat till några gånger nyss och gråtit, vet inte vad det är riktigt. Kanske lite magknip.

Natt natt ?