Jag är rädd. Jag har ångest. Vad är det som händer? På facebook delas bilder på döda barn, jag blir helt kall. För ett par veckor sedan fick jag se ett klipp med en förtvivlad pappa som på huk försöker hålla om sina två små barn, han försöker hålla i men de livlösa barnens huvud faller bakåt hur han än gör. De båda har plåsterlappar i pannan. Han gråter, vrålar rakt ut och någon försöker leda honom bort. Till slut blir han tvungen att lägga ner sina barn i något som visar sig vara en lång rad döda, avrättade barn i olika åldrar. Jag har fortfarande inte hämtat mig. Varför? Varför barnen? Varför ge sig på oskyldig, hjälplösa små barn? Varför? Religion, heligt krig säger de. Vilken gud önskade sig avrättning av barn? Vart står det? Jag förstår inte.

Jag har fyra barn. Det första jag gjorde när jag såg videon på kvällen var att gå och krama om allihop, en efter en, trots att de sov. Jag var tvungen. Med bilden av den förtvivlade pappan med de döda lealösa barnen i famnen fastbränd för ögonen, så höll jag om mina varma, trygga, älskade barn. Hårt och länge.

Kort där efter spreds bilden på den döda lilla 3-åriga pojken som spolats upp på land. Lilla killen som drunknat på flykt.. Det är så jävla orättvist. Jag skiter i "ras" och jag skiter i religion, men jag går sönder lite inombords varje gång jag ser bilder/videos med döda barn, eller läser om döda/skadade barn. Oskyldiga och hjälplösa.

Sen har det spridits bilder av svältande barn. Skinn och ben med stora glansiga ögon och tom blick. Jag har inte mycket pengar men länge var jag givare och gav en summa pengar till läkare utan gränser, något alla som kan borde göra.

Det är bra att dessa bilder och historier sprids. Även om det svider så måste vi öppna ögonen, reagera. Det är verkligheten. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Eller?

Vi har det knapert. Vi är många i familjen och det går bara inte att donera pengar. Jag får prestationsångest och dåligt samvete och vill så gärna hjälpa. Nästa gång vi pantar så trycker vi på röda knappen. Då går pengarna till rädda barnen. Det är iallafall något. Tänk om det vore mina barn...

Tänk på det nästa gång ni pantar, kan ni skänka panten? En del av panten? Fundera på det iallafall, snälla.

 

Familjenbloggen

15 september 2015 23:08

Det kan man lungt säga vart den är på väg hän!

http://familjenbloggen.bloggplatsen.se

linn blad

16 september 2015 09:24

Sorgligt och skrämmande

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, i ca 6 veckor har dett pruttat om min lunga. Ja, pruttat! Det är det närmaste beskrivande ordet jag kan komma på. Det liksom bubblar/raspar i den när jag andas. Till slut gick jag till läkaren då i förrgår och hon började småskratta när hon lyssn...

Tiden springer iväg nu. Hade tjejerna förra veckan och igår när de åkte till sin pappa så kändes det ungefär som att de vart här på fika och inte som att de vart här en hel vecka. Saknar dem redan dessutom. Nu har vi piggnat till äntligen efter inf...

Idag blev jag klar med lilla kanin. Jag minns inte vart jag hittade mönstret men jag har gjort om det lite ändå. Hur som helst, denna lilla kanin ska nea få. Alice står på tur. Sånt jag gör när jag inte har nåt att göra. ...

Herrejävlar vilken vecka. När flickorna kom i söndags var de sjuka, feber och hosta. Alice toppade febern med 41 grader, helt sjukt. Linnea fick åka med pappa hasse för att inhaleras i jönköping en kväll men de gjorde inget. I förrgår morse fick Johl...

Linnea har vattkoppor för andra gången i sitt liv, det är visst väldigt ovanligt, på det har hon åkt på nån influensa med hög feber och hosta, det har även Alice gjort. Manne har nåt vajsing med magen och springer på toa ofta. Idag är det lite bättre...