jag läser om IS och terrordåd och död och svält och kris och krig och skräck.

Verkligheten under en timme någonstans: Någon binds fast och torterad samtidigt som hans barn blir våldtagna och frugan blir halshuggen. Döda kroppar slängs i högar, ihjälskjutna barn ligger på rad och helvetet är ett paradis i jämförelse..

Verkligheten under en timme för mig:
Jag byter en bajsblöja och torkar en snorig näsa, mitt knä gör ont och soporna luktar illa. Ungarna bråkar och någon slår någon med en barbiedocka. Jag får nog när grabben tömmer ett kilo snabbmakaroner över vårt nylagda köksgolv.. Men på kvällen sover de alla gott i sina sängar och jag kraschar i soffan framför tvn för jag har det SÅ jobbigt.

Tar man ett kliv tillbaka så blir det så uppenbart. Vad är problem egentligen?