den hungriga mamman och den hungriga grabben, båda lika irriterade, skulle gå och handla något snabbt att käka. Men först sket bebisen och sen sket grabben. Mamman blev genomsvett av alla blöjbyten, grabben blev frustrerad av att det tog sån tid. Så frustrerad att han vägrade ta på sig sina skor. Den svettiga mamman fick till slut på skor på både grabben och sig själv och skulle just gå när hon kom på att mannes sits till vagnen saknades. Vart la vi den nu igen? Hon tog den stretiga bebisen under armen, sa till grabben att vänta i hallen och så började hon leta. Hon letade och hon letade, blev hungrigare och hungrigare, svettigare o svettigare och tjurigare o tjurigare. Efter många om o men hittade hon delen och sprang ut i hallen, redo att gå! Då hade den frustrerade grabben klätt av sig sina skor. Och sin tröja. Och sina byxor! Mamman suckade och började klä på pojken igen. Svettig, hungrig och trött skulle hon just gå med den nu jättearga pojken. Då kräktes bebisen på mammans tröja. Jättemycket. Mamman suckade igen. Och torkade. NU, med nyspydd bebis i famnen, sittdelen i handen, den påklädda arga grabben i släptåg, skulle de verkligen gå. Nej, just fan. Ska man handla så behöver man plånboken. Och vart fan är den nu då?
Vänta här i hallen sa mamman till pojken och tog bebisen under armen och började leta. Svetten rann. Ingenstans hittade hon plånboken. När hon kom tillbaks till pojken så hade han återigen klätt av sig. Denna gång suckade inte mamman utan tog själv av sig skorna, la ifrån sig sitsen och satte bebisen i babygungan. Därefter gick hon ut i köket och kliade sig i huvudet. I skafferiet hittade hon en påse raggmunksmix. Usch tänkte hon, men vad ska jag göra?
Efter en snabb koll i kylskåpet så konstaterade hon att det fanns lingonsylt och då började hon vispa smet och diska stekpannan. Nu var mamman jättehungrig. Bebisen skrek, grabben ville inte gå ner från bordet och mamman svettades.
Efter en stund var det färdigt. Mamman satte pojken på sin plats och dukade fram. Sen tog hon fram sylten. Det var inte lingonsylt, det var hallonsylt! Hallonsylt till raggmunkar. Usch tänkte mamman, men vad ska jag göra? När både pojken och mamman fått maten på tallriken så blev bebisen hemskt arg. Så mamman fick kasta i sig sin mat. Pojken däremot skulle absolut inte äta.

Det är fantastiskt

Idag är jojis tjurig. Massa gnäll o krånglande. Undrar om det är tänder på gång? Stackars mammas lilla ??.
Viktor jobbar förmiddag och de stora döttrarna, alice o nea, har åkt till sin pappa. Så tomt det blir ?
Manne springer runt utan blöja, pott-träning pågår.
Är så tråkigt. Gäller att hålla manne helt infektionsfri nu om det eventuellt skulle dyka upp en operationstid i veckan. Och med mitt knä går det inte att hitta på så mycket ändå. Mulet ute o regnet hänger i luften. Idag är ingen bra dag

haha! För några veckor sedan klämde jag mitt finger i bildörren.. Eller vänta, min man klämde mitt finger i bildörren! Det blev blånagel på en gång och gjorde riktigt ASONT. Sen lossade den från nagelbädden, men bara halva nageln. Den nedre delen. Så småningom har den vuxit upp så den friska halvan blivit mindre och mindre samtidigt som en ny nagel vuxit ut ett par millimeter. Den gamla nageln har suttit fast på en cirka tre millimeter bred frisk nagelremsa och jag har fastnat i allt möjligt. Håret, byxfickan, matkassar, örngott - you name it. Alltså så att nageln fläkts åt fel håll och satan va ont det har gjort varje gång. Idag tröttnade jag. Viktor har tjatat om att få slita bort nageln så jag sluppit fastna, men jag har inte vågat. Men idag skulle den väck. Jag tog en mattkniv och stack in under nageln och skar loss nageln från nagelbädden, millimeter för millimeter, tills nageln hängde på en liten hudremsa bara. Då fick viktor slita av den med en tång. Aj som fan. Men nu är den borta! Nu behöver jag inte fastna och ofrivilligt fläka nageln åt fel håll och jag kunde få bort allt äckligt torkat blod. Känns helskumt att använda fingret nu haha.

Idag har vi vart hos svärmor/viktors mamma/mannes o jojis farmor, K, och ätit middag. Köttfärslimpa med sås och potatis. Det är nog fan min favoriträtt, SÅ gott. Det var första gången hon lagar en riktig middag sen k-e gick bort för snart en månad sedan..

Nu är det sovdags. Om jag får för jojis. Hon har vaknat till några gånger nyss och gråtit, vet inte vad det är riktigt. Kanske lite magknip.

Natt natt ?

alltså vafan. Röda veckan innebär visst både mensvärk och migränanfall efter migränanfall. Vaknade ju för några dagar sen och hade hemskingmigrän, som höll i sig till igår. Idag var det okej fram till 15-tiden då jag fick ett nytt anfall med aurasymptom denna gången. Först synbortfall och därefter börjar det blixtra och flimra. Sedan kommer illamåendet, ljudkänsligheten och ljuskänsligheten. Därefter den vidriga huvudvärken. Så det blev att slänga i sig både dubbel treo och en migräntablett jag fått av en kul typ. Sen sidoläge i sängen med öronproppar och johlines klänning som ögonbindel. Samtidigt som jag ville spy av mensvärken OCH knät jävlades lite extra just då. Jag var SÅ ynklig. Efter en stund kunde jag gå upp och sätta mig i soffan med barnen medan viktor fixade mat. Men helt gick det inte över och har inte gjort än..

Har iallafall orkat ha lite lördagsmys med döttrarna tre. Viktor tog med sig Manne och åkte ut till sin mor i skede.
Jag o flickorna kröp ner i soffan under mitt täcke och åt chips och popcorn och choklad. Mysigt!

De var på jourcentralen med manne också. Han gjorde sig nämligen illa på studsmattan tidigare. Det är lite oklart vad som hände men han blev jätteledsen och höll sig för benet och när jag ställde ner honom efter att ha hämtat in honom så tycktes benet vika sig och han var ledsen. Det fortsatte tydligen att vika sig även ute hos farmor och han "överlyfte" benet när han gick, så det blev att ringa 1177. Dom fixade tid på jourcentralen, som i sin tur skickade hem honom efter en snabb koll. Läkaren kunde inte se några skelettskador, men röntgade inte heller?! Hade han röntgensyn tro?
Vi skulle komma tillbaks på måndag om det inte blev bättre under morgondagen. Så nu får vi vänta o se.

japp. Fick nog av mitt knä och gick till vc idag. Haft ont i ett par veckor nu. En knivskarp, huggande smärta som flyttat runt i knät och låser benet emellanåt. Igår small det till så jag knappt kunde gå och likadant idag. Så jag fick besöka vc. Läkaren vred o klämde o drog o kände och misstänkte att jag har en lös benbit eller broskfragment som kilat in sig i leden. Så jag blev skickad till röntgen och får svar nästa vecka. Kryckor blir det iallafall. Himla kul. Inte.

bara för att jag skrev att mannes sömn blivit bättre så vaknade han, illskrikandes och nu vill han inte somna om, bara lätt slummer i soffan. Så när viktor kommer hem snart så får han bära upp honom till sin egen säng igen. Går säkert bra men då vaknar la lillan såklart.. Bara för att det ska krånglas. Trööött

en lång dag har det varit. Lång men bra. Jojis (johline) sov inte alls bra i natt, stackarn har sån hosta. Hon har vaknat och gråtit varje gång hon hostat, dvs var femte minut, hela natten. Så det blev inte mycket sömn för vare sig henne eller mig. Men viktor lät mig sova ett par timmar på förmiddagen efter att han kört de stora flickorna till skolan, så jag har klarat dagen ändå! Helt bäst är han, min make <3
Manne sover något bättre nu tack vare theralendropparna. Jag avskyr att ge honom theralen. Avskyr. Men då ataraxen han fick först inte hjälpte så fick vi pröva något annat. Trots vår avsky... Ungen måste ju få sova, annars mår han inte bra, det märks så tydligt, då slutar han äta. Får hoppas vi kan få en utredning på hans sömnproblem på torsdag också. På torsdag ska vi till barnmottagningen i eksjö gällande hans sömnproblem och lite annat, tex att han inte pratar. Han är tre år i oktober men säger bara enstaka ord. Imorn har vi tid hos bvc-psykologen men det kommer inte funka med viktors jobbtider så det får vi boka om. Alldeles för sent som vanligt. Typiskt oss.
På fredag ska manne opereras. Han ska få rör i öronen. Om han lyckas hålla sig frisk denna gången. Har honom hemma från dagis sedan förra veckan just i hopp om att han ska vara frisk så operationen blir av.
Vem vet, talet kanske kommer direkt sen..

Imorgon har alice och nea studiedag så imorgon är alla fyra ungar hemma hela dagen. Ska bli mysigt.

Måste berätta om nåt gulligt som hände idag. Jag la jojis i sin säng och gick på toaletten. När jag sitter där inne hör jag att hon blir ledsen så jag skyndar på. Hon tystnade innan jag kom ut men jag gick för att kolla till henne. Först blev jag rädd och tänkte "nu är hon mosad", för där satt manne. Men så såg hag... Han hade klättrat upp och satt sig i hennes spjälsäng när han hörde henne gråta. Han hade lagt henne till rätta på kudden, lagt hennes ben i sitt knä, gett henne en nalle och hennes snuttis och nappen.... Och satt och strök hennes kinder och panna och sjöng för henne! När han fick syn på mig så rynkade han ögonbrynen, tittade strängt på mig, satte fingret för munnen och sa shhhh!
Åh min älskade lille grabb. Så snäll.



Sen kom flickorna hem från skolan men blev hämtade direkt av sin pappa som fyllde 30 idag. Grattis till gamle mannen haha.
Därefter blev det middag. Jag glömde ju att inte de stora tjejerna skulle äta med mig idag så det blev en jävla massa över. Tur min goa svärmor kom och hjälpte mig att käka upp maten haha. Fortfarande inte slut.

Nu sover alla ungarna. Själv ska jag sätta mig o läsa teori.

:-)

Jag är rädd. Jag har ångest. Vad är det som händer? På facebook delas bilder på döda barn, jag blir helt kall. För ett par veckor sedan fick jag se ett klipp med en förtvivlad pappa som på huk försöker hålla om sina två små barn, han försöker hålla i men de livlösa barnens huvud faller bakåt hur han än gör. De båda har plåsterlappar i pannan. Han gråter, vrålar rakt ut och någon försöker leda honom bort. Till slut blir han tvungen att lägga ner sina barn i något som visar sig vara en lång rad döda, avrättade barn i olika åldrar. Jag har fortfarande inte hämtat mig. Varför? Varför barnen? Varför ge sig på oskyldig, hjälplösa små barn? Varför? Religion, heligt krig säger de. Vilken gud önskade sig avrättning av barn? Vart står det? Jag förstår inte.

Jag har fyra barn. Det första jag gjorde när jag såg videon på kvällen var att gå och krama om allihop, en efter en, trots att de sov. Jag var tvungen. Med bilden av den förtvivlade pappan med de döda lealösa barnen i famnen fastbränd för ögonen, så höll jag om mina varma, trygga, älskade barn. Hårt och länge.

Kort där efter spreds bilden på den döda lilla 3-åriga pojken som spolats upp på land. Lilla killen som drunknat på flykt.. Det är så jävla orättvist. Jag skiter i "ras" och jag skiter i religion, men jag går sönder lite inombords varje gång jag ser bilder/videos med döda barn, eller läser om döda/skadade barn. Oskyldiga och hjälplösa.

Sen har det spridits bilder av svältande barn. Skinn och ben med stora glansiga ögon och tom blick. Jag har inte mycket pengar men länge var jag givare och gav en summa pengar till läkare utan gränser, något alla som kan borde göra.

Det är bra att dessa bilder och historier sprids. Även om det svider så måste vi öppna ögonen, reagera. Det är verkligheten. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Eller?

Vi har det knapert. Vi är många i familjen och det går bara inte att donera pengar. Jag får prestationsångest och dåligt samvete och vill så gärna hjälpa. Nästa gång vi pantar så trycker vi på röda knappen. Då går pengarna till rädda barnen. Det är iallafall något. Tänk om det vore mina barn...

Tänk på det nästa gång ni pantar, kan ni skänka panten? En del av panten? Fundera på det iallafall, snälla.